1

Alltså ni har kanske förstått min incident med grannen härom helgen? Igår mötte jag honom iallafall i trapphuset, eller mötte, han stod och VÄNTADE! Han hade åkt på samma buss som oss så jag såg ju när han gick in genom dörren så jag och Leo började gå ännu saktare eftersom jag helst inte ville träffa grannen. När man går in till oss är det först en dörr så man kan gå in till postlådorna och sen en dörr till där man måste ha nyckel för att komma in i trapphuset. Den dörren står grannen och håller upp åt oss när vi kommer 5 minuter efter han gått in genom första dörrn?! Han har dessutom alltid hälsat på luxemburgiska, därav var problemet att jag och Michaela inte visste om han pratade engelska. Igår iallafall fick jag svaret. Jag går in genom första dörren och hälsar "Moien" och grannen drar ett "HELLO" och jag dog? Han hade alltså förstått allt vi hade sagt den där suddiga lördagsnatten. Jag har skrattat åt det hela ändå sen igår kväll nu. Haha. Och inte nog med det, utan jag körde nästan över hans fot med barnvagnen också!


Jag behövde dela med mig av mitt sjuka liv just nu. Idag har varit en jobbig dag med mycket tårar. Emma och Leo är bäst! Och nu ska jag lämna dem. Uuuuuusch, ja mår så dåligt!