Nu är jag tillbaka hemma på mitt rum i Lux, känns ganska skönt men fruktansvärt jobbigt att faktiskt inte vara i Sverige längre. Jag får nog erkänna att jag är en skog och vatten/sjö- människa. Jag saknar naturen? Ärligt hur fan låter det.
Men att jag är tillbaka här betyder att det är 3 månader och 3 veckor kvar i Lux, och av den tiden 3 dagars General Församling i Tampere, Finland.
Jag har precis gjrot min första uppgift som President of AER Youth Team nu och får se om jag får några svar på mejlet och mitt Working Program.
Angående "Oh, Leary's" inlägget inatt så hade jag inte ett enda minne av att jag skrev det men det är ju kul att man kan blogga av bara farten. Kvällen igår var btw sjukt kul och det var länge sen jag hade så roligt. Svenskar är väl för söta, jag älskar Sverige. Kroglivet i Sverige är sjukt mycket roligare än här nere i Lux, alla här är så tråkiga så jag vill spy.
Började iallafall min hemfärd 06:45 imorse då jag vaknade av väckningen jag beställt av hotellet och alla vet ju att det är en maskin som ringer, jag rusar upp till telefonen och en röst säger "Här kommer din beställda väckning" och jag säger ingenting, rösten i luren upprepar vad den just sa och jag kläcker "TACK" och knallar sedan in i duschen med världens största leende eftersom det här hotellet har så trevlig personal som ringer och väcker en när man vill det?! På Arlanda 7 timmar senare berättade Joakim för mig att det är en maskin som är väckar-gubben. Jag är smart?
Tog tåget i från Östersund till Arlanda med Hanna och Johanna men vi hamnade tyvärr i olika vagnar och sen Arlanda-Frankfurt tillsammans med Malgorzata, Substidarity-mannen, Klaus Klipp och Jascha. Hamnade naturligtvis inte brevid någon av dem på planet heller utan jag hamnar bredvid den enda talibanen på hela planet, eller nej de var två och jag satt längst in och sen dom. Min vanliga tur? Och jag som har en sjukt stor förmåga att bli paranoid när en halvfärgad man med skägg går på planet, det enda ordet som slår mig är terrorist och att det kanske är bra att jag sitter brevid han för då skulle jag dö av bomben och inte utav kraschen, hur sjuk i huvudet är jag? Nu ska jag sova tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar