Nu har jag varit här borta i över sex månader och jag fick ett sug att skriva här nu. Jag är allt bra konstig. Livet surrar på och tiden sveper förbi. Jag vet inte längre om jag har det bra eller dåligt här borta. Man jämför hela tiden med alla andra och på såvis så vet jag att alla andra au pairer har det bättre än jag, med arbetstider osv. Jag jobbar 8½ timme varje dag och känner mig ganska mätt på det här. Killen jag tar hand om har varit sur och grinig sen jag kom hit. Det är konstigt när man aldrig blivit bemött av någon person alls på det viset förut och nu är det en fyraåring som är vrång. Jag menar, barn är vrånga. Men i sex månader? Hur mycket ska man kunna ta. Senaste veckan har varit bra iofrs eftersom han får en belöning om han är snäll tre dagar i rad. Han har dock inte kommit upp i tre dagar än.
Helgerna och livet i övrig är fruktansvärt underbart här borta och det finns många stunder här som man skulle vilja stanna i föralltid. Dom stunderna älskar jag och det är dom som gör livet värt att leva här borta och det som gör en stark att inte sakna ihjäl sig efter sin familj och sina vänner. För saknar er, det gör jag verkligen. Massor!
1 kommentar:
efter 6 månader bestämmer du dig för att skriva här ? :D haha ! du är bra rolig ;)
Skicka en kommentar