It's the final countdown

som Europe en gång sjöng. Nu är allt packat och jag ska nu för sista gången slå ihop min dator i det här huset, aldrig mer ska jag hit och det känns så jävla bra att ni förstår inte. Om jag hade haft pengar skulle jag bjuda hela planet på champange imorn. För fira, det ska man ta mig fan göra! Detta är en seger för mig och nu kommer jag äntligen hem.

Lycka!

Jag kan inte i ord beskriva hur lycklig och glad jag är över att snart vara hemma med min familj, min underbara familj! Och min absolut underbara kompisar och fina vänner o bekanta, jaa allt folk man inte sett på jättelänge. Jag ska krama sönder er!! Lycka är mitt enda ord och jag hade aldrig kännt det i sådan stor betydelse som nu.

Samtidigt som det är med vemod jag lämnar Alexandra och Rebecca kvar här i USA, dom har ju varit mitt liv här. Bästa tjejorna! Alexandra kommer hem till Sverige i september så vi ses snart. Och Becca ska vi fira Valborg med nästa år, då är hon hemma. Gud vilka underbara människor jag har träffat här. Att man av en slump kan träffa personer som senare kommer bli vänner för livet. Helt otroligt, jag tror på slumpen och ödet. Vårat öde var varandras, just nu och här i USA.

Tänk vilket bra liv jag har!! Jag är lycklig!!

Hemresa!

Nu är det klart att jag ska åka hem till sverige. Jag är så lycklig! Min dator är helknäpp också så jag kan bara skriva kort.

Tänk vad underbart!

Tänk vad mycket härliga människor man träffar genom livet, sitter och tittar igenom bilderna från mitt år här i USA. Hittade den här bilden på mig och Elin som speglar hela den dagen så himla bra. Lycka och frihet.

Ibland vill man tillbaka..

you gotta love New York

Mani!

Får ta och ringa Karlstad Kommun till veckan, det är dags att asfaltera bort all kullersten. Snart är ja hemma!

Det värsta jag kan tänka mig är att

någonsin bli riktigt van vid lyx. - Charlie Chaplin

Is waiting on the world to change...

Snart såå, snart..